Jag är en väldigt frusen person. Jag går aldrig ut utan minst ett lager extra, kör leggings under byxorna mars ut (och här är mars ungefär som svenska april), har alltid på värmen upp till 21 grader inomhus och så vidare. Jag ser till att alltid hålla mig varm.
Men nu har jag alltså åkt på en förkylning. Andra J och jag var ute och sprang i söndags men det var 20 grader ute och jag hade en hoodie på och långa träningbyxor. Alltså var det inte träningen som orsakade Förkylningen Från Helvetet.
Vi cyklade upp till Northern Liberties i måndags, och jag hade visserligen bara min kappa på mig men jag blev varm när jag cyklade. Jag har inte heller umgåtts med någon som varit uppenbart sjuk. Förutom Mark. Mark var borta två dagar från jobbet under helgen. Det är möjligt att det är han som är boven. Men det känns ändå orättvist! Jag pallar inte att lufsa runt hemma i mjukiskläder och bara orka duscha varandra dag längre. Jag får ångest för att jag inte får något gjort, jag blir uttråkad av att inte hitta något nytt att titta på på tv och jag kan inte koncentrera mig på några böcker, så det blir ingen läsning heller.
Och idag skiner solen ute och jag slår vad om att det är jättevarmt och parken är fullpackad med lättklädda glada människor. Själv sitter jag inomhus och hostar upp slembollar alternativ snyter ut slembollar.
Jag har i alla fall honung hemma. Honung ska ju vara bra för halsen och för immunförsvaret. Alltså blev det youghurt med honung till frukost och nu te med ett centimetertjockt lager honung i botten. Jag måste må bättre tills ikväll. Får inte missa Langhorne Slim-spelningen som jag längtat efter i månader. Undrar hur mycket honung jag kan få i mig tills dess.
