South Philly

Man vet att man kanske inte är i den bästa delen av stan när man cyklar förbi en tioåring som, medan han pekar ungefär där hjärtat sitter, säger till en annan: "If I got shot here, my mom would come and visit me at the hospital".

Pepp!

Det har varit så mycket stress med jobb, pengar, flytt, ta beslut hit och dit och en massa annat. Men det verkar börja reda upp sig.

Andra J har två intervjuer spikade för två grymma jobb. Jag har en telefonintervju nästa vecka, och det är ju egentligen ingen garanti för något, men åtminstone bättre än ingenting! Mitt deltidsjobb skulle egentligen ta slut innan maj, men igår fick jag veta att de gärna behåller mig så länge som möjligt. Jag är superglad bara för att jag får spendera två dagar i veckan på en riktig arbetsplats, i stället för att sega runt hemma i mjukisbrallor och håret i en oborstad bulle.

Nästa månad kommer vara galen. Vi måste flyttpacka och bestämma vad som ska säljas, vad som ska lagras och vad som ska med. Hur flyger man med en bröllopsklänning? Och jag vägrar, vad Andra J än säger, att sälja mina cyklar (yes, you read that right!). Kommer inte hända.

Jag är nog mest orolig över att hitta en lägenhet. Har bara hört från andra hur sjuk bostadsmarknaden är i Stockholm, jag har aldrig själv försökt att hitta en hyreslägenhet. Och vi försöker alltså att hitta något från utlandet. Lycka till, liksom... men det kommer att lösa sig, som allt annat.

Arrgh!

Jobbade idag, åkte tillbaka in till stan runt halv fem och läste i parken i en timme i väntan på att Andra J skulle bli klar för dagen. Vi gick hem, åt, packade väskorna och gav oss ut i jakt på ett kafe med ett ledigt bord och Internetuppkoppling. Tyvärr gick den jakten inget vidare och drygt 40 minuter senare var vi hemma igen. Inget att göra åt saken tänkte vi, det är bara att jobba hemma ikväll.

Med perfekt timing slutade vår uppkoppling att fungera. "Svag signal" tyckte techsupporten och ville skicka en tekniker (samma visa som förra gången för ungefär två månader sen alltså, och den gången hände nada, förutom att vi lyckades tjata till oss ett nytt modem efter två besök från två tekniker och drygt åtta timmars väntande på att de skulle dyka upp från min sida).

Så jag la mig ner och somnade, och nu är jag alltså vaken igen. Har ca tio mail som har försummats i en vecka som måste svaras på och en handfull mail som måste iväg till folk angående skolgrejer och Sverigegrejer, men nu är jag trött och grinig så jag får sätta klockan på 6.00 i stället och fixa allt innan jobbet imorgon.

Comcast, jävla amatörer.

Grrr...

Kort tanke: jag är sjukt trött på att söka jobb. Vet att jag antagligen är ute alldeles för tidigt eftersom jag inte flyger till Sverige förrän om en månad men ändå. Med tanke på ekonomin och att det faktiskt är en flytt över 1/3 av jordklotet jag/vi planerar så vill jag försöka rada upp så många intervjuer som möjligt. Jag har hållt på i större eller mindre utsträckning sedan i vintras och visserligen så har jag hunnit arbeta fram ett CV som är jäkligt bra, och fått typ 40 timmars övning i att skriva personliga brev men jag börjar bli less. Jag är less på att läsa annonser, jag är less på att försöka skriva Världens Bästa Ansökan till jobb som jag är halvt intresserad av, bara för att få ut så många ansökningar som möjligt och jag är less på att aldrig få någon respons (i 99% av fallen). Folk hör ju inte av sig till mig eftersom jag inte finns på plats.

Äh, jag har rätt att vara grinig idag. Det är måndag trots allt. Och jag har en inbränd, öm tramp stamp från att ha cyklat två timmar i stekande sol med en uppdragen tischa.

Hett

Det är måndag morgon. Klockan är tjugo i tio. Jag har varit uppe sen sju, och det har varit hett i lägenheten sen sju. Helt sjukt. Det är alltså inte ens maj än och temperaturen ute är runt 30 grader. Det känns som att någon satte mig på ett chartrat plan under natten som dumpade av mig nånstans runt medelhavet. En rätt märklig känsla.

Nu ska jag dricka klart mitt varma kaffe, som får mig att känna mig ännu varmare och äckligare än vad jag redan gör, och ge mig iväg till gymmet.

Värmebölja i april

Vi hade nästan 35 grader i dag. Jag svalkar mig med chokladglass och fruktsallad. Andra J och jag cyklade ut till Ardmore idag, en runda på ca 50 km. Andra J är röd som en kräfta och vi har båda ägnat eftermiddagen och kvällen med att ligga hemma och försöka återhämta oss från värmen och cykelturen.

Det är skönt att sommaren börjar närma sig, men seriöst, 35 grader på en gång? Jag hade vinterjackan på för mindre än två veckor sen!

Dagens Sverigecravings

* Ett stort glas iskall O'Boy
* Skogaholmslimpsmackor med ost
* Kexchoklad

Det var allt.

!!!

Jag tänkte att jag skulle bjuda på en kort, exklusiv insyn i min ängsliga hjärna: för ett tag sen fick jag ett mail från en gammal kompis/bekant. Han undrade vad jag hade för mig, hur jag mådde, osv. Skickade iväg ett kort svar, frågade lite om hans jobb och hur han har det. Och han hörde inte av sig tillbaka! Blev sjukt ängslig och tänkte att han antagligen tyckte att det jag skrev var konstigt, och att han antagligen tycker att jag är en konstig person.

Och så kommenterar han min status på Fejjan idag. Alltså kan han inte tycka att jag är så jäkla konstig, annars hade han ju undvikit all kommunikation. Jag blir sjukt trött på mig själv ibland.

Jury Duty

Andra J fick en kallelse till jury duty idag. Har inte breakat nyheten än eftersom det är måndag och han idag, som de flesta andra måndagar, har ett case av dem (the mondays alltså).

Ska bli intressant att se om han läser det här först, eller om jag hinner berätta när han kommer hem.

Cykelparanoia

Efter att min cykel blev stulen (och jag hittade den igen) känner jag mig rätt ofta orolig när jag låser den ute. Jag har helt klart åkt på cykeltjuvsparanoia light. Cyklade ner till postkontoret idag för att köpa frimärken och efter att jag blivit klar i kassan och ställt mig vid ett bord för att klistra dem på breven jag skulle posta så kände jag ett sug i magen. Svängde kroppen åt höger för att försöka se om min cykel som jag låst precis utanför fortfarande var kvar men såg ingenting eftersom jag hade låst den precis utanför mitt synfält. Drabbades av småpanik. Tänk om någon ond jävel hade utnyttjad de fem minuter jag varit inne på posten, bänt upp mitt lås och sprungit iväg med min cykel? Jag sa till mig själv att jag var löjlig, att ingen skulle kunna bryta upp mitt lås mitt på ljusa (egentligen gråa och regniga) dan och klistrade klart.

Självklart var den kvar. Jag hatar cykeltjuvar.

Recession Special

En intressant aspekt av recessionen, i alla fall här, är att många erfarna och duktiga människor med imponerande karriärer plötsligt står utan jobb. Så klart. Krisen drabbar alla, blue collar som white collar. Det som är intressant är att företag som klarat sig igenom krisen hittills, och kanske till och med gått bra och har råd att nyanställa, plötsligt kan välja och vraka bland sökande och få fantastiska nya medarbetare till priset av en vanlig (och det är väl också bland annat det som gör det så förbannat svårt att ens få en callback som nyutexaminerad).

Andra J var med och intervjuade en kille igår som varit IT-manager under många år på flera stora bolag. Nu söker han jobb som mjukvaruutvecklare.

Recession Special kallas det.

Drip dropp

Det regnar i Philadelphia igen. Önskar jag hade ett fint paraply med tillhörande gummistövlar som kunde skydda mig men tyvärr är mitt paraply (ett härligt gult ett med ankhuvud som handtag) trasigt och eftersom jag satte ihop det fel och blev så irriterad när jag upptäckte vad jag hade gjort att jag gömde det bakom skohyllan så kan jag inte använda det. Har inte heller några gummistövlar utan bara

* vita lädersneakers som börjar gå upp på framsidan
* svarta mockaballerinas
* röda läderballerinas
* vita tygkeds
* knähöga läderstövlar
* knähöga mockastövlar
* gråa converse

så ser det illa ut.

...eller också så offrar mina converse och hoppas att de inte börjar lukta för illa efteråt.

Tiny Art Director

Tiny Art Director är det roligaste jag har sett på länge (och jag spenderar alldeles för mycket tid på nätet...). En illustratörspappa låter den fyraåriga dottern beställa och kritisera illustrationer. Hon är rätt... hård.

dd, ff

Jag börjar märka att min svenska kanske skulle må bra av att dammas av. Inte för att jag inte använder den, jag surfar plikttroget in på aftonbladet.se, expressen.se och typ en miljard svenska blogger varje dag, men jag börjar stava saker fel. Just nu blir jag alltid förvirrad när orden 'adress' och 'trafik' dyker upp - av någon anledning känns det som att de borde stavas 'address' och 'traffik', fast jag märker att de ser helt fel ut när jag stavar dem så. Kanske inte så jäkla bra att slänga med ett extra d eller f när man skriver jobbansökningar, även om det känns lockande varje gång.

Appropå mänskliga rättigheter

Det är skönt att höra att utvecklingen går framåt.

Grått

Det är grått i Philadelphia idag. Jag vaknade alldeles för tidigt av att en blixt lyste upp sovrummet, och sen föll regnet under några timmar. Det gör faktiskt ingenting, inte så länge det är vindstilla och någorlunda varmt. Jag njuter av att kunna promenera utomhus med uppkavlade byxben och sneakers på. Det är nog det bästa just nu.

New Obsession

Just nu är jag besatt av bröllopstårtor. Det finns mängder av duktiga tårtdesigners och jag hittade precis en portfolio som är helt fantastisk: Kate Sullivan's Cake Power.

Jag kan ju bara drömma om att få en tårta som någon av tårtorna nedan men drömma är gratis.

.

11 timmar

Om 11 timmar sitter jag på min nya arbetsplats. Och arbetar. Jag är sjukt pepp. 

Många gånger när jag sett strömmarna av människor som flödar ner i tunnelbanan på morgonen och eftermiddagen så har jag önskat att jag var en av dem. Och nu är jag det, i alla fall ett par dagar i veckan! Jag har saknat rutinen av att gå upp, göra sig i ordning, åka iväg, jobba, åka hem. Visst är det skönt att jobba hemifrån också och fritt kunna välja var man vill jobba och när, men ändå. Ibland saknar man en cubicle.

Philly Roller Girls

I fredags gick jag på mitt första roller derby. 

I korthet går det ut på att två lag på rullskridskor åker runt, runt. Vinner gör ett lag när en lagmedlem lyckats åka ett varv i förväg och ta sig förbi alla andra åkare (Tror jag. Åtminstone fick jag det förklarat för mig så). Det uppstår en hel del blåmärken och skrapsår. 

Själv uppskattade jag nog ölen mest, vilket resulterade i en rätt saftigt skakig kamera. 

Jobbelijobb

Jag märker att jag är lite kass på det här med att blogga kontinuerligt... 

Det börjar hända grejjer på jobbfronten; jag har dragit i några kontakter och kommer förhoppningsvis börja jobba deltid i slutet av veckan. Det här känns helt sjukt spännande för mig - jag har ju inte fått jobba sen september! Äntligen en arbetsplats, äntligen några nya ansikten, äntligen en liten cubicle att tillbringa dagarna i. Och äntligen lite cash flow!

Ingen vet varför

Klockren reklamsnutt från Folksam.

En rosa dröm

På ett sätt känner jag mig rätt anti Acnes och Bianchis samarbete; ja, cyklar är numera rena modeaccessoarer, både inom hipsterkulturen och utanför... och det är töntigt. Köp inte en cykel om du inte älskar att cykla, liksom. Jag undrar hur många fashionistor som kommer köpa Bianchi´s bubbelgumrosa fixie och tro att det är en helt "vanlig" cykel.

Det som kanske är mest intressant med just det här samarbetet är att det visar att hipsters inte längre bara är en subkultur, utan etablerat mode, precis som punk, hip-hop och så många andra musikbaserade subkulturer.

Men om jag ska vara ärligt så är jag sjukt sugen. En bubbelgumrosa Bianchi liksom! Jag behöver ett jobb, och en lön, fort som sjutton.

[via Pause.se ]

Do You, Mr. Jones

Företaget jag intervjuar med just nu försöker smygkohandla om en, på ett sätt, lite udda detalj. Jag blir självfallet helt paranoid och börjar oroa mig för att de kommer att säga nej till mig pga detta.

Andra J kommer på råd: "You can sing this song to them if they do".

Langhorne Slim @ Johnny Brenda's

Bad Paintings of Barack Obama

Det här är förresten smått fantastiskt: Bad Paintings of Barack Obama.

Jobbish

Jag hade mina två första telefonintervjuer den här veckan och kan för en gångs skull ärligt säga att jag gjorde sjukt bra ifrån mig. Nu är jobbet inte i Sverige som jag hade velat, men allt annat är helt rätt: det är rätt bransch, det är rätt befattning och även om jag inte vet vad lönen skulle bli så är det mer än vad jag hade tjänat i Sverige. Jag hoppas att jag får en "riktig" intervju och att det går hela vägen, även om jag ännu inte helt bestämt mig för om jag vill stanna här eller inte. Samtidigt har jag inte haft någon positiv respons i Sverige än så...

Hur som helst är det intressant hur saker och ting kan kännas helt omöjliga och tilltrasslade och pang, två veckor senare har nästan allt som genom ett under löst sig. Och nu vet jag att jag har rätt bakgrund för i alla fall en typ av jobb som jag är intresserad av, att jag kan fixa intervjuer och att det kanske inte är helt omöjligt att få ett jobb just nu. Det är en lättnad.

Måndagsonsdag

Solen skiner, det är vår i stan, jag sitter på The Cafe och dricker kaffe med kanel och nutmeg och ska ägna återstoden av dagen åt att leta jobb.

Jag vet att det är onsdag idag men det känns som en måndag. Så kan det gå när man åker på en 10-dagars förkylning.

Upptäckt

Om man är öm och helt sönderriven i halsen och lungorna, ställer sig duschen, drar på högsta värmen och låter vattnet träffa en ungefär vid nyckelbenet så tar det inte mer än en minut innan man kan andas obehindrat igen. Är det för att luftvägarna utvidgas i värme? Önskar att jag hade en portabel hetvattensdusch.

Å andra sidan kanske whiskeyshots och dubbla halsdukar kan ge samma effekt.

...

Egentligen ska jag skriva personliga brev och matcha mina kunskaper och färdigheter gentemot diverse företags, men jag sitter mest och drömmer mig bort i andras bloggar och önskar att jag kunde åka tillbaka i tiden och plugga något annat än det jag faktiskt pluggade. Det suger när insikten om vad man vill jobba med kommer först när man är i princip klar med sina studier.

tea time

Klockan är tre = te-dags. Hoppas det flytande guldet gör sitt jobb.

Slem

Jag är en väldigt frusen person. Jag går aldrig ut utan minst ett lager extra, kör leggings under byxorna mars ut (och här är mars ungefär som svenska april), har alltid på värmen upp till 21 grader inomhus och så vidare. Jag ser till att alltid hålla mig varm.

Men nu har jag alltså åkt på en förkylning. Andra J och jag var ute och sprang i söndags men det var 20 grader ute och jag hade en hoodie på och långa träningbyxor. Alltså var det inte träningen som orsakade Förkylningen Från Helvetet.

Vi cyklade upp till Northern Liberties i måndags, och jag hade visserligen bara min kappa på mig men jag blev varm när jag cyklade. Jag har inte heller umgåtts med någon som varit uppenbart sjuk. Förutom Mark. Mark var borta två dagar från jobbet under helgen. Det är möjligt att det är han som är boven. Men det känns ändå orättvist! Jag pallar inte att lufsa runt hemma i mjukiskläder och bara orka duscha varandra dag längre. Jag får ångest för att jag inte får något gjort, jag blir uttråkad av att inte hitta något nytt att titta på på tv och jag kan inte koncentrera mig på några böcker, så det blir ingen läsning heller.

Och idag skiner solen ute och jag slår vad om att det är jättevarmt och parken är fullpackad med lättklädda glada människor. Själv sitter jag inomhus och hostar upp slembollar alternativ snyter ut slembollar.

Jag har i alla fall honung hemma. Honung ska ju vara bra för halsen och för immunförsvaret. Alltså blev det youghurt med honung till frukost och nu te med ett centimetertjockt lager honung i botten. Jag måste må bättre tills ikväll. Får inte missa Langhorne Slim-spelningen som jag längtat efter i månader. Undrar hur mycket honung jag kan få i mig tills dess.

Tisdag

I måndags natt blev jag klar med ett stort jobbuppdrag. Tanken var att ägna hela tisdagen åt att skriva jobbansökningar men i stället låg jag hemma i soffan, flåsande med dundrande huvud- och ögonvärk. Effektiva Tisdag blev i stället Meningslösa Tisdag. Så kan det gå. Det värsta var nog kanske att jag upptäckte att det inte finns något bra på tv på dagtid och att jag har sett alla avsnitt av alla serier jag följer.

Idag kan jag i alla fall sitta upprätt och formulera hela meningar. Hurra!

SMS-lek

Jag väntar på att Andra J ska bli klar på sitt jobbmöte så att vi kan luncha i parken tillsammans. Passar därför på att ta mig an Oskrivna blads utmaning:

1. Ta fram din mobil.
2. Gå till inkorgen!
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en
4. Fråga 1 - första meningen i första sms:et
5. Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v


1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
-It´s beautiful out!

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
-She doesn´t hate you.

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
- Oh I´m way sick :(

4 Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende?
- Hold off on paper til i talk to you tonight

5 Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
-I´m so proud!

6 Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?
-You will be so pretty tonight!

7 Vad vill du höra mest av allt?
-Awww what jerks eat a duck paté !!!

8 Vad kommer bli dina sista ord i livet?
-Love you Hun!

9 Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom?
-I love you so much you´re perfect

Jag utmanar dig som läser!

Lördag 11:27

Är så trött idag. Inget kaffe i världen hjälper. Jag halvsitter i soffan och redigerar jobbfestfoton. Igår började Beer Week vilket innebär billig fatöl, ölprovning och packat med folk på stan = kul! Vi åkte upp till våra gamla kvarter i Northern Liberties, åt mexikanskt och träffade vänner. Kändes som att det för första gången inte var för kallt för att cykla på natten. Otroligt skönt, jag är inget fan av tunnelbanan här.

Om mindre än fem timmar är Andra Js föräldrar här för att möta upp oss på middag på stan. Måste vakna...

Hämnden är ljuv

I september blev min fina roadbike (hur sjutton översätter man det till svenska?) stulen.

Jag var dum nog att lämna den utanför vår lägenhet över natten. Jag glömde helt enkelt bort att jag hade låst den utanför när jag kom hem från jobbet, och det gjorde jag bara för att jag hade tänkt att gå till gymmet senare på kvällen, och då var det ingen poäng med att kånka upp cykelt för två trappor när jag ändå skulle iväg snart igen.

Tyvärr somnade jag, och glömde alltså bort att cykeln var ute. På morgonen kom jag ihåg men då var det för sent. Det enda som fanns kvar av min älskade Bianchi var mitt svårt söndermanglade lås. Jag ringde polisen och gjorde en anmälan. Jag postade annonser på Craig's list med hittelön. Jag tryckte upp flyers och gick till parken och delade ut dem. Jag klistrade upp dem över hela mitt campus och på några ställen till. Jag besökte alla cykelbutiker i innerstan, lämnade en flyer och bad dem kontakta mig om någon kom in med min cykel.

Tre veckor senare var min cykel fortfarande försvunnen. Jag skrev en till annons på Craig's list och bingo, några timmar senare hade jag ett mail i min inkorg från en person som påstod att min cykel fanns i en pantbank på South Street. Jag hoppade på min andra cykel och cyklade dit så fort jag kunde. När jag kom dit var cykeln ute på vift med en potentiell köpare. Så jag satte mig på trottoaren utanför och väntade. En kvart senare dök en skäggig hipsterkille upp, PÅ MIN CYKEL! Den var misshandlad som sjutton, hade fått växelskiftaren avsparkad, en massa tejp avklippt, tusen skrapmärken och bulor men det var min cykel. Tyvärr fick jag betala 100 dollar för att få den tillbaka (tack vare en nyinstiftad fantastisk lag som alltså skyddar panktbanksägare om de skulle "råka" köpa stöldgods) och sen cyklade jag iväg till polisen för att göra en ny anmälan.

Intressant nog visade det sig att personen som hade sålt cykeln (inte stulit, det var flera personer inblandade i hela affären och den här personen hade sålt cykeln åt tjuven) var efterlyst för drogbrott. Det var förresten hela gänget. Och tur det, för för två veckor sen fick jag ett brev från statsåklagaren på posten (!) som sa att cykelförsäljaren som åtalas för stölden ska inför rätta, och vänligen skicka oss en uppskattning av orsakad sveda, värk och förlorad och förstörd egendom.

Jag postade precis en uppskattning på 640 dollar: 300 för reparationer (enl. min cykelbutik), 100 för återköpet av cykeln, 40 för ett nytt lås och 200 för det minskade värdet på min cykelram (3 feta bulor som gör att jag antagligen inte kommer kunna sälja den i framtiden).

Och nu hoppas jag att rättvisan har sin gång och sedan kommer som en check på posten.

Moderaterna könskvoterar?

Moderaterna ska tydligen aggressivt könskvotera in kvinnor på ledande poster i kommuner, landsting och riksdag.

Jag är principiellt emot kvotering, vare sig det är könskvotering, ålderskvotering, etc; kön och andra attribut bör enligt mig inte på något sätt kunna överväga personlighet, erfarenhet och kompetens i en anställningssituation. Bara om man har två likvärdiga kandidater och t ex dynamiken på arbetsplatsen främjas av fler medarbetare av ett visst kön bör man överväga könskvotering.

Men, jag tycker att det moderaterna planerar är intressant. Jag tror att det här kan locka många yngre såväl som äldre kvinnor till partiet, och jag tror att det kan komma att röra om i grytan på ett positivt sätt.

Vad som är särskilt intressant är att man vill rekrytera personer som inte har haft några förtroendeuppdrag tidigare, ens som nämndersättare. Kan moderaterna verkligen hitta så pass många - målet är 20% av partiets förtroendevalda 2010 - nya kvinnliga politiker?

Om inte annat så är det ett utmärkt tillfälle för många duktiga kvinnor som förlorat sitt arbete pga recessionen att sadla om och prova på något nytt.

$170

Idag gick jag till Fedex Kinko´s för att trycka våra bröllopsinbjudningar. Tänkte att det kanske skulle gå på 40-50 dollar, Andra J tryckte fotografier på A4 fotopapper för knappt en dollar styck.

Det visade sig att 70 dubbeltryckta och 70 enkeltryckta kort, mindre än A5 i storlek, går på $170. Helt crazy. Jag gick till Staples för att se hur mycket papper kostar: 250 A4, tjockt fint vitt papper kostar 13 dollar. Eller hur att jag pröjsar tusen spänn i mellanskillnad.

Protest

...

Jag fick precis svar på en jobbansökan jag skickade iväg för nästan två veckor sen. Det är ett företag jag varit intresserad av i tre år och nu när jag äntligen är redo att flytta tillbaka till Sverige så skrev jag ihop en ansökan och skickade iväg den. Tänkte att jag kanske siktar lite högt men jag borde i alla fall vara intressant nog för att få komma på intervju.

Självklart blev det ett "tack, men nej tack".

Jag vet inte om det är jag eller recessionen. Jag känner mig lika grymt besviken oavsett. När jag tänkte på flytten och hur det skulle bli att bo i Stockholm igen så var det ju där jag såg mig själv jobba.

Just Nu

... öser de första centimetrarna av beräknade 20 - 30 cm snö ner.
... programmerar jag och känner mig sjukt omotiverad och vill egentligen bara vad som helst förutom att skriva mer kod.
... lyssnar jag på Dylans "Bringing It All Back Home" och tänker att musikaliskt så blir det inte så mycket bättre än det här.

Söndag

Tanken var att Andra J och jag skulle åka ut till ett litet café utanför stan som drivs av ett äldre svenskt par under helgen (innan de stänger igen för gott på grund av hög ålder eller dålig ruljans, jag minns inte vilket), köpa semlor och njuta av en utflykt och ett avbrott från stan.

I stället sitter vi båda inne och jobbar. Det är kris på Andra Js jobb och jag måste ta mig i kragen och avsluta mitt allra sista kursprojekt nån gång. Vilken grå söndag.

Ur ett annat perspektiv...

Bild härifrån.

Apple Care, Schmapple Care

När jag köpte min MacBook Pro för två och ett halvt år sen så valde jag att lägga till Apples treårsgaranti Apple Care för $300 ifall något skulle hända. Då tänkte jag ju inte stanna i USA mer än till våren och den här garantin inkluderade ALLT och gällde över hela världen. $300 är mycket men datorprylar var och är ju dyrare i Sverige än här så om något skulle råka paja så skulle de där $300 ändå vara en bra investering. Tänkte jag.

För några månader sen upptäckte jag att mitt batteri började sjunga på sista versen; batteritiden låg på ca 7 minuter om jag inte konstant hade datorn på laddning. Det här hände väl ungefär när min dator var två år gammal, kanske lite tidigare eller lite senare, men det tog mig fram till förra veckan att gå till datorbutiken för att se om jag kunde få ett nytt batteri. Tänkte att jag hade ju fram till augusti i år på mig att få det fixat innan garantin gick ut och jag kunde inte tänka mig att skiljas från under ett par dar (jag tänkte nämligen att jag skulle fixa mitt case också som har lossnat på ena sidan och då måste datorn lämnas in).

Inne i butiken så visade det sig att Apple är "a bit weird" gällande sin garanti. En massa grejjer faller inte helt under den, som många kunder tror, däribland slitna/trasiga batterier. Ett batteris livstid är cirka två år. Mitt är två och ett halvt och omfattas därför inte av min svindyra treårsgaranti. Ett nytt batteri går på $120. Jag har inte $120 att lägga på ett nytt batteri.

Slutsats 1: vänta inte med att fixa dina trasiga datorprylar, utifall att det visar sig att din garanti är "a bit weird". Slutsats 2: skit i köpa Apple Care i framtiden och lägg pengarna på något roligare. Som ett nytt batteri två och ett halvt år in i framtiden.

Mmm...!

När jag kom hem i tisdags efter ett tre timmar långt möte väntade två små semlor på mig. Tack, Andra Js svensklärare. Nu kan jag pricka av en punkt på min lista med sånt jag saknar.

Betyg? Perfekt hemmagjord mandelmassa, lagom sötad grädde, härligt kardemummadoftande bröd, rustikt utförande. En tia.

Electric

Jag har precis öppnat laptopen och satt mig ner på caféet när en cover av Leila Ks "Electric" börjar spela på radion.

I Philly liksom.

Extra Extra

Sånt man ser på väg till jobbet

Andra J gick som vanligt genom parken på väg till jobbet idag. I ett träd fick han syn på följande:


En hök med en duva i klorna. Inga konstigheter.

Och så var det det där med tvätten

En intressant aspekt av att bo utomlands är de små skillnaderna i vardagen som man tar för givet hemma. Frontmatade tvättmaskiner till exempel.

Alla tvättmaskiner jag har använt här (i fyra bostadshus och en tvättomat) har varit toppmatade. Toppmatade maskiner är enligt min erfarenhet helt värdelösa. Jag har aldrig sett en frontmatad maskin i USA men jag misstänker att de måste existera också här (eller?). Sedan jag flyttade hit har mystiska hål börjat manifestera sig i mina kläder, jag har fått stora gråblåa fläckar på mina favoritplagg och ofta får jag tvätta om halva tvätten från stora tvättmedelsklumpar som inte lösts upp. Eftersom maskinerna jag använt har varit just toppmatade och tvättmedel + sköljmedel hälls direkt över smutstvätten så misstänker jag att det är så fläckarna bildas - av sköljmedel som inte sprutas in efter huvudtvätten och sprids ut jämnt över kläderna, utan får åka med från början till sköljning och i huvudsak på det översta klädlagret. Smart konstruktion kan man tycka.

Dessutom, ingen av de maskiner jag använt har haft temperaturinställningar, utan det gäller att chansa mellan en av de två varma inställningarna (och riskera krympta kläder), "delicate" (och riskera tvättmedelsklumpar i tvätten) och kalltvätt (och riskera en skitig, otvättad tvätt). Det är lite som rysk roulette fast med dina favoritjeans som insats.

Idag körde jag på "delicate" och åkte dit. I torktumlaren snurrar just nu såpiga och hala underkläder, byxor och tröjor och sen är det jag som får ägna en halvtimme ikväll åt att blöta om hälften av min "rena" tvätt i badkaret och hänga upp blytunga plagg i badrummet.

Visst handlar det om vad man är van vid och toppmatade maskiner är väl kanske marginellt bekvämare att använda eftersom man inte behöver huka framför dem när man stoppar in sin smutstvätt, men kom igen. De suger ju.

Snö

Parken var full av människor med kameror igår. Det är inte ofta som Philadelphia täcks av så här mycket snö, och när den väl kommer så är det borta efter en dag eller två.

Ärligt talat...

Måste råda nyhetstorka idag.

Snö

I söndags fick vi äntligen plusgrader och sol och det kändes som en tjuvtitt på våren. Luften luktade varmt och vått precis som i Sverige när våren börjar närma sig. Vi kunde för första gången sen i höstas vrida ner termostaten till 60 F, i vanliga fall får den ligga på 70F för att hålla mig varm.

Idag är det grått igen och en snöstorm är på väg, Andra Js svensklektion är inställd (för andra veckan i rad på grund av snö) och jag hoppas att mitt möte ikväll ställs in också. Orkar inte ta mig över Schuykillbron på cykel (en 20 år gammal cykel som rostar och som jag borde lackat men inte har) i halka, slafs och snöblandat regn.

Å ena sidan är jag glad, för jag gillar snö och saknar att bo i en stad som täcks helt, åtminstone några gången, av vitt puder under vintern. Å andra sidan föredrar jag just nu att bara titta på inifrån min varma lägenhet och slippa alla nackdelar med vintervädret.

So Many Choices

Jag drog med Andra J på en loppmarknad i helgen och kom hem med följande byte:

Ett e för lite

Andra J påpekade precis att min bloggaddress är felstavad. Det saknas ett e i "coffee".

Pinsamt. Grattis till mig.

Dark Was The Night

Välgörenhetsorganisationen Red Hot Organization släpper dubbelalbumet Dark Was The Night den sjuttonde februari. Medverkar gör bland annat Jose Gonzales, Sufjan Stevens, Bon Iver, Feist, Andrew Bird, Arcade Fire och många, många andra, och varje dag streamar de ett nytt spår på MySpace.

$13 går kalaset på. Om resten av spåren håller samma kvalitet som Sufjan Stevens bidrag (dagens streamade spår) så bådar det för ett mycket, mycket bra album... som jag antagligen kommer köpa.

Sophämtning

Varje tisdagsmorgon kommer sopmannen för att flytta husets sopor ut på gatan så att de kan hämtas upp av sopbilen på onsdag. För att komma åt soporna måste man öppna en grön trägrind på baksidan av huset. Den här grinden är tung och trög, den måste dras åt sidan för att öppnas och ledjärnen är rostiga. Sopmannen själv är en rätt intressant karaktär. Han jobbar aldrig tyst, det är alltid prat eller sång när sopmannen är i gång, och han kommer innan majoriteten av huset hunnit vakna.

Idag är det tisdag. Jag vaknade skräckslagen klockan sex-sju i morse av ett varulvstjut utanför fönstret. Sopmannen hade anlänt och han tyckte tydligen att det skulle vara roligt att illustrera hur tung vår grind egentligen är genom att tjuta och morra som ett djur.

Det är 90% chans att sopmannen kommer att mötas av en arg lapp på svenskt manér nästa tisdag.

R-E-S-P-E-C-T

Andreas Kleerup levererar en replik på Newsmill på den dåliga press som följt honom sedan han testades positivt för kokain efter Grammiskalan.

Bara titelcitatet i sig är skrattretande - varför ska någon respekteras för sina laster? Är det trots som avses? Jag vet inte men jag tror inte det. Kleerup känns som en person som verkligen verkar tycka att laster, liksom ungefär allt annat som kan förknippas med en person, är något som bör inge respekt.

Resten av texten vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till. Jag skulle 1. vilja se minen på den personen som först läste Kleerups text när den kom in till redaktionen och 2. vilja veta hur Newsmill resonerade när man valde att publicera texten i dess ursprungsform - för den är en förvirrad sörja vars enda bidrag till debatten är att illustrera varför man inte ska knarka.

Och det kanske egentligen är svaret på min egen fråga.

Saker jag saknar just nu

Snö. Kexchoklad. Kalles kaviar. Semlor. Sill.

Det går bra nu

Mitt projekt att läsa mer går hyfsat än så länge. Jag läste ut George Orwells Djurfarmen förra veckan och nu jobbar jag på The Professor and the Madman av Simon Winchester.

Kerouacs On the Road har nog dock i ärlighetens namn övergetts en tredje gång. Alltså, det är inget personligt och inte heller ogillande av genren eller skrivsättet eller författaren. Av någon anledning blir jag bara aldrig intresserad av storyn.

Worldwide Inauguration via Twitter

Här finns en rätt intressant visualisering av världens Twitter-reaktioner dagen då Obama svors in som president.

Notera att det ser rätt mörkt ut i Kina (pun intended).

Change

Jag borde egentligen jobba men jag kommer antagligen att ägna hela dagen åt att följa sändingarna från DC. Idag svärs Barack Obama in som president och det markerar slutet på ett år som vände upp och ner på på stora delar av det politiska landskapet i USA och bjöd på helt nya sätt att bedriva en framgångsrik politisk kampanj.

Paret Obama deltar just nu i den traditionella gudstjänsten som föregår resten av dagens aktiviteter. Det finns plats för 28 000 åskådare i den såkallade säkerhetszonen mellan Vita Huset, Capitol Hill och Lincoln Memorial. Man beräknar att upp emot två miljoner människor kommer att samlas. Att Martin Luther King Day, helgdag för många amerikaner, inföll igår förstärkte betydelsen av och känslorna kring vad som kommer att hända idag. Det är överväldigande att se hur mycket människor har engagerat sig i det här presidentvalet och hur mycket hopp de sätter till den nye presidenten.

Ut med det gamla och in med det nya har nog aldrig känts mer aktuellt.

Dans och konfetti

Inte för att låta som en 15-årig alternativ modebloggare, men just nu önskar jag att mitt liv vore lite mer så här.



Alltså mustascher - jag vet inte vad det är. Jag har försökt övertala Andra J att spara ut en i nästan två år men han tittar bara på mig och suckar.

Annars så jobbar jag och söker jobb. Hookade min första rekryterare idag, så grattis till mig!

Expressen vs. SvD

Jag gillar hur Expressen och SvD tänker så olika när de väljer bilder på Liza Marklund. Båda väljer att klippa in boken "Gömda" som båda artiklarna handlar om, men Expressen (översta bilden) går steget längre; de väljer en bild av en Marklund där hon ser riktigt jagad och obekväm ut.

Stating the obvious, liksom.

Källor: Expressen, SvD.

2009

Så går årets första vecka till ända och även om jag aldrig avger några nyårslöften så tänkte jag skriva ner ett mål för 2009: Att läsa mer.

Jag har tillbringat nästan alla lediga stunder med näsan i en bok sedan jag lärde mig att läsa (kanske inte alla men många), med ett långt uppehåll när jag började plugga på universitetet. 2007 var ett ok läsår, jag kommer ihåg 8 böcker jag läste ut. 2008 var rätt katastrofalt; 4 böcker. Jag försökte visserligen plöja igenom Kerouacs "On the Road" två gånger (jag förstår inte vad mitt problem med Kerouac är? Jag kommer bara aldrig längre än till första halvan.) men det räknas inte.

Så under 2009 ska det läsas. Andra J har en mycket imponerande boksamling och läser också igenom den i en imponerande fart (typ 20 böcker om året, minumum), och jag kan inte, tänker inte, vara sämre.

Antal lästa böcker hittills: 1.