fredag 6 mars 2009

Hämnden är ljuv

I september blev min fina roadbike (hur sjutton översätter man det till svenska?) stulen.

Jag var dum nog att lämna den utanför vår lägenhet över natten. Jag glömde helt enkelt bort att jag hade låst den utanför när jag kom hem från jobbet, och det gjorde jag bara för att jag hade tänkt att gå till gymmet senare på kvällen, och då var det ingen poäng med att kånka upp cykelt för två trappor när jag ändå skulle iväg snart igen.

Tyvärr somnade jag, och glömde alltså bort att cykeln var ute. På morgonen kom jag ihåg men då var det för sent. Det enda som fanns kvar av min älskade Bianchi var mitt svårt söndermanglade lås. Jag ringde polisen och gjorde en anmälan. Jag postade annonser på Craig's list med hittelön. Jag tryckte upp flyers och gick till parken och delade ut dem. Jag klistrade upp dem över hela mitt campus och på några ställen till. Jag besökte alla cykelbutiker i innerstan, lämnade en flyer och bad dem kontakta mig om någon kom in med min cykel.

Tre veckor senare var min cykel fortfarande försvunnen. Jag skrev en till annons på Craig's list och bingo, några timmar senare hade jag ett mail i min inkorg från en person som påstod att min cykel fanns i en pantbank på South Street. Jag hoppade på min andra cykel och cyklade dit så fort jag kunde. När jag kom dit var cykeln ute på vift med en potentiell köpare. Så jag satte mig på trottoaren utanför och väntade. En kvart senare dök en skäggig hipsterkille upp, PÅ MIN CYKEL! Den var misshandlad som sjutton, hade fått växelskiftaren avsparkad, en massa tejp avklippt, tusen skrapmärken och bulor men det var min cykel. Tyvärr fick jag betala 100 dollar för att få den tillbaka (tack vare en nyinstiftad fantastisk lag som alltså skyddar panktbanksägare om de skulle "råka" köpa stöldgods) och sen cyklade jag iväg till polisen för att göra en ny anmälan.

Intressant nog visade det sig att personen som hade sålt cykeln (inte stulit, det var flera personer inblandade i hela affären och den här personen hade sålt cykeln åt tjuven) var efterlyst för drogbrott. Det var förresten hela gänget. Och tur det, för för två veckor sen fick jag ett brev från statsåklagaren på posten (!) som sa att cykelförsäljaren som åtalas för stölden ska inför rätta, och vänligen skicka oss en uppskattning av orsakad sveda, värk och förlorad och förstörd egendom.

Jag postade precis en uppskattning på 640 dollar: 300 för reparationer (enl. min cykelbutik), 100 för återköpet av cykeln, 40 för ett nytt lås och 200 för det minskade värdet på min cykelram (3 feta bulor som gör att jag antagligen inte kommer kunna sälja den i framtiden).

Och nu hoppas jag att rättvisan har sin gång och sedan kommer som en check på posten.

torsdag 5 mars 2009

Moderaterna könskvoterar?

Moderaterna ska tydligen aggressivt könskvotera in kvinnor på ledande poster i kommuner, landsting och riksdag.

Jag är principiellt emot kvotering, vare sig det är könskvotering, ålderskvotering, etc; kön och andra attribut bör enligt mig inte på något sätt kunna överväga personlighet, erfarenhet och kompetens i en anställningssituation. Bara om man har två likvärdiga kandidater och t ex dynamiken på arbetsplatsen främjas av fler medarbetare av ett visst kön bör man överväga könskvotering.

Men, jag tycker att det moderaterna planerar är intressant. Jag tror att det här kan locka många yngre såväl som äldre kvinnor till partiet, och jag tror att det kan komma att röra om i grytan på ett positivt sätt.

Vad som är särskilt intressant är att man vill rekrytera personer som inte har haft några förtroendeuppdrag tidigare, ens som nämndersättare. Kan moderaterna verkligen hitta så pass många - målet är 20% av partiets förtroendevalda 2010 - nya kvinnliga politiker?

Om inte annat så är det ett utmärkt tillfälle för många duktiga kvinnor som förlorat sitt arbete pga recessionen att sadla om och prova på något nytt.

$170

Idag gick jag till Fedex Kinko´s för att trycka våra bröllopsinbjudningar. Tänkte att det kanske skulle gå på 40-50 dollar, Andra J tryckte fotografier på A4 fotopapper för knappt en dollar styck.

Det visade sig att 70 dubbeltryckta och 70 enkeltryckta kort, mindre än A5 i storlek, går på $170. Helt crazy. Jag gick till Staples för att se hur mycket papper kostar: 250 A4, tjockt fint vitt papper kostar 13 dollar. Eller hur att jag pröjsar tusen spänn i mellanskillnad.

Protest

tisdag 3 mars 2009

...

Jag fick precis svar på en jobbansökan jag skickade iväg för nästan två veckor sen. Det är ett företag jag varit intresserad av i tre år och nu när jag äntligen är redo att flytta tillbaka till Sverige så skrev jag ihop en ansökan och skickade iväg den. Tänkte att jag kanske siktar lite högt men jag borde i alla fall vara intressant nog för att få komma på intervju.

Självklart blev det ett "tack, men nej tack".

Jag vet inte om det är jag eller recessionen. Jag känner mig lika grymt besviken oavsett. När jag tänkte på flytten och hur det skulle bli att bo i Stockholm igen så var det ju där jag såg mig själv jobba.

söndag 1 mars 2009

Just Nu

... öser de första centimetrarna av beräknade 20 - 30 cm snö ner.
... programmerar jag och känner mig sjukt omotiverad och vill egentligen bara vad som helst förutom att skriva mer kod.
... lyssnar jag på Dylans "Bringing It All Back Home" och tänker att musikaliskt så blir det inte så mycket bättre än det här.

Söndag

Tanken var att Andra J och jag skulle åka ut till ett litet café utanför stan som drivs av ett äldre svenskt par under helgen (innan de stänger igen för gott på grund av hög ålder eller dålig ruljans, jag minns inte vilket), köpa semlor och njuta av en utflykt och ett avbrott från stan.

I stället sitter vi båda inne och jobbar. Det är kris på Andra Js jobb och jag måste ta mig i kragen och avsluta mitt allra sista kursprojekt nån gång. Vilken grå söndag.