Cykelparanoia

Efter att min cykel blev stulen (och jag hittade den igen) känner jag mig rätt ofta orolig när jag låser den ute. Jag har helt klart åkt på cykeltjuvsparanoia light. Cyklade ner till postkontoret idag för att köpa frimärken och efter att jag blivit klar i kassan och ställt mig vid ett bord för att klistra dem på breven jag skulle posta så kände jag ett sug i magen. Svängde kroppen åt höger för att försöka se om min cykel som jag låst precis utanför fortfarande var kvar men såg ingenting eftersom jag hade låst den precis utanför mitt synfält. Drabbades av småpanik. Tänk om någon ond jävel hade utnyttjad de fem minuter jag varit inne på posten, bänt upp mitt lås och sprungit iväg med min cykel? Jag sa till mig själv att jag var löjlig, att ingen skulle kunna bryta upp mitt lås mitt på ljusa (egentligen gråa och regniga) dan och klistrade klart.

Självklart var den kvar. Jag hatar cykeltjuvar.

Recession Special

En intressant aspekt av recessionen, i alla fall här, är att många erfarna och duktiga människor med imponerande karriärer plötsligt står utan jobb. Så klart. Krisen drabbar alla, blue collar som white collar. Det som är intressant är att företag som klarat sig igenom krisen hittills, och kanske till och med gått bra och har råd att nyanställa, plötsligt kan välja och vraka bland sökande och få fantastiska nya medarbetare till priset av en vanlig (och det är väl också bland annat det som gör det så förbannat svårt att ens få en callback som nyutexaminerad).

Andra J var med och intervjuade en kille igår som varit IT-manager under många år på flera stora bolag. Nu söker han jobb som mjukvaruutvecklare.

Recession Special kallas det.

Drip dropp

Det regnar i Philadelphia igen. Önskar jag hade ett fint paraply med tillhörande gummistövlar som kunde skydda mig men tyvärr är mitt paraply (ett härligt gult ett med ankhuvud som handtag) trasigt och eftersom jag satte ihop det fel och blev så irriterad när jag upptäckte vad jag hade gjort att jag gömde det bakom skohyllan så kan jag inte använda det. Har inte heller några gummistövlar utan bara

* vita lädersneakers som börjar gå upp på framsidan
* svarta mockaballerinas
* röda läderballerinas
* vita tygkeds
* knähöga läderstövlar
* knähöga mockastövlar
* gråa converse

så ser det illa ut.

...eller också så offrar mina converse och hoppas att de inte börjar lukta för illa efteråt.

Tiny Art Director

Tiny Art Director är det roligaste jag har sett på länge (och jag spenderar alldeles för mycket tid på nätet...). En illustratörspappa låter den fyraåriga dottern beställa och kritisera illustrationer. Hon är rätt... hård.

dd, ff

Jag börjar märka att min svenska kanske skulle må bra av att dammas av. Inte för att jag inte använder den, jag surfar plikttroget in på aftonbladet.se, expressen.se och typ en miljard svenska blogger varje dag, men jag börjar stava saker fel. Just nu blir jag alltid förvirrad när orden 'adress' och 'trafik' dyker upp - av någon anledning känns det som att de borde stavas 'address' och 'traffik', fast jag märker att de ser helt fel ut när jag stavar dem så. Kanske inte så jäkla bra att slänga med ett extra d eller f när man skriver jobbansökningar, även om det känns lockande varje gång.

Appropå mänskliga rättigheter

Det är skönt att höra att utvecklingen går framåt.

Grått

Det är grått i Philadelphia idag. Jag vaknade alldeles för tidigt av att en blixt lyste upp sovrummet, och sen föll regnet under några timmar. Det gör faktiskt ingenting, inte så länge det är vindstilla och någorlunda varmt. Jag njuter av att kunna promenera utomhus med uppkavlade byxben och sneakers på. Det är nog det bästa just nu.