Alltså, hantverkare.
Nu har jag inte haft så mycket att göra med denna yrkesgrupp i Sverige, men tyvärr har jag fått umgås med dem en hel del här borta.
Vad jag minns från min tid i studentkorridor så ringde man hyresvärden vid problem och de i sin tur kontaktade hantverkare som ringde upp och stämde möte. Här bankar det plötsligt på dörren (efter att jag ringt värden och han lovat att hantverkarna skulle dyka upp i förra veckan eller nästa, efter att ha bestämt tid med mig) när jag sitter och jobbar vid datorn på förmiddagen, utspökad i mysbyxor och någon avlagd t-shirt, ofta med rester av gårdagens smink i ansiktet och ett gäng karlar väller in i min (nästan alltid) röriga lägenhet. Efter 2-3 sådana här besök fick jag ångest av tanken på att min obäddade säng och utspridda tvätt skulle ses av fler främmande människor och gjorde mig själv och lägenheten i ordning varje morgon.
Och sen tappade jag vanan. Och självfallet bankar det på dörren idag. Jag sitter och jobbar, jag har inte duschat och fixat mig för dagen och sovrummet där golvet ska lagas ser ut som ett bombnedslag. Öppnar dörren, hantverkare utanför.
- 'Eh, I thought you guys would call me.'
- 'Yeah, Bob (huvudhantverkaren) said so.'
Jag har ingen aning om vad det ens ska betyda. Efter en kvart får jag veta att de måste iväg och hämta material för att kunna fixa golvet. Det var klockan 11.
Fem timmar senare har de fortfarande inte återvänt. Antar att jag får hålla minituös ordning här en månad framåt.